”Musikhjälpen” samlar varje år sedan 2008 in pengar till organisationer som jobbar med att förbättra världen. I år är temat ”Barn är inte till salu” och målet är att minska problemen med sexhandel med barn världen över.
Varför är ”Musikhjälpen” viktig i år?
– Man blir chockad när man hör hur många barn som är utsatta, säger Kalle. Att det är så många som far illa gör det automatiskt viktigt. Och att det är ganska få som känner till det här gör det viktigt att uppmärksamma. Många tycker nog att det är känsligt och läskigt att prata om. Finns det barn som far illa och det finns en chans att göra så att det blir lite bättre, ja då måste man ta den.
– Även om man lätt tänker att pengarna är det viktiga så handlar det också mycket om att sprida kunskap om ämnet, säger Molly. Det är inte den slutgiltiga summan som avgör om det är ett misslyckande eller en succé. Att nå ut och få folk att öppna ögonen och göra skillnad är en succé i sig!
– Det här är ett superstort problem som finns i hela världen, säger Farah. Man glömmer nog också att barnen som utnyttjas skadas för livet. Jag tror att många inte förstår hur stort det här problemet är. Min målsättning är att göra folk medvetna. De som inte har råd att skänka något nu kanske kan göra något sedan. Men pengarna är förstås viktiga för att kunna hjälpa många så snart som möjligt.
Hur var ni som barn?
– Jag var gigantisk som barn, säger Kalle. När jag var 8 år så var jag 160 centimeter! Jag var väldigt duktig i skolan. Jag fick faktiskt hoppa över en klass, så att jag inte skulle störa andra när jag var klar med uppgifterna. Jag spelade hockey och ville gärna vara en hockeykille. Men jag kände mig lite utanför för att jag växte upp på landet. Jag kunde ju inte bara hänga med ut och cykla eller åka skateboard, utan att få skjuts av mina föräldrar.
– Jag var väldigt tillbakadragen och blev ganska mobbad, säger Molly. Det började i en dansskola som jag gick till efter skoltid för att få chansen att uppträda. De var jättetaskiga där faktiskt. När jag kom upp i åldern lite så ville jag alltid vara alla till lags. Jag ville se till att ingen skulle kunna tycka illa om mig, eller kunna säga något ont om mig. Musiken hjälpte mig att få bättre självförtroende med tiden.
– Jag var nog lite klassens clown, tjejen som pratade lite för mycket, säger Farah. Babblade på och tog mycket plats. Jag var nog inte en av de populäraste, men jag var inte utanför heller. Jag var nog någonstans mittemellan på den skalan.